torsdag 31 mars 2011

Livstecken

Det är mycket nu, och samtidigt också väldigt förkylt. Jag bara jobbar, jobbar och jobbar, skjutsar Gustav till hans årliga besiktningar på allehanda kliniker och mottagningar, jobbar lite till, snyter näsor och dämpar hostningar, stupar i säng och kravlar mig upp, och så rullar det på.

måndag 14 mars 2011

Inte längre chockad. Jag närmar mig kris!

Elev:
- Kattis, såg du på Big Brother i helgen?
Jag:
- Går det nu igen?
Elev:
- Ååååh Kattis, du bara måste kolla! *stönar* Det är faktiskt också för 50+!!!

Skickat från min iPhone

söndag 13 mars 2011

Vad är väl en Trissvinst?

Om jag vore en bättre människa än den som jag är, då skulle jag ha skänkt mina slantar till bättre behövande. Kanske också ägnat en extra tanke åt vår miljö?





Jag har totalt egokonsumerat! Faktiskt inte spenderat en endaste liten krona på någon annan än mig själv.

Urspårad

Jag kom som av mig, men... Målet för gårdagens resa var inget annat än soffhörnet hemmavid! Vi tog oss dit via den kungliga huvudstaden, där det faktiskt fanns något för alla smaker. Jag spenderade min Trissvinst, P säkrade sina storlekar i storstadens seglingsbutiker, och Viktor han premiärbesökte Junibacken. (Gustav? Han är i total schlagerkoma på Korttids den här helgen.)

lördag 12 mars 2011

6 poäng

På vårt resmål knyts det vänskapsknutar.

8 poäng

Han tar sig en lur vid en trevlig sommarstad, den med porträttsamlingen, Grafikens Hus och färdmedel drivna av ånga. Sur som ättikan till gurkorna vi just passerat!

10 poäng

Vi har lämnat närkeslätten, och ätit flottig frukost i den stad som kungen en gång förväxlade med vår.

Vart är vi på väg?

tisdag 8 mars 2011

Med tanke på dagen

Ingen av pojkarna i skolår 8 visste att det var den internationella kvinnodagen idag. Precis alla förväntade sig dock en semla!

söndag 6 mars 2011

Ålderschockad

Jag tyckte att det var något mycket bekant över den stilige gråhårige mannen, när jag som hastigast sprang förbi honom på jobbet. Det var något mycket bekant! Han är en kär gammal vän från förr.

Det är nu inte så att han har åldrats i förtid, inte heller så att han inte bär sina år med stil, och jag borde ju ha insett det när vi nu har barn i ungefär samma ålder som vi själva var i, då som det begav sig, men...

När blev jag så gammal?

Om inte förr, så i samma stund som när jag som hastigast sprang förbi honom på jobbet!