torsdag 13 december 2012

Kyrkans varande i skolans värld

Pappan, som inte alls var intresserad av att ägna en semesterdag åt luciafirande i kyrkan och julpysslande i förskoleklassen, han är nu som frälst.

Själv inledde jag dagen med ett bråk om hur många cd-skivor som man får/bör/ska packa ner i sin korttidsväska och 24 minusgrader, ett inställt morgonmöte som jag skyndat mig till, blöta handdukar och ett intensivt spanande efter tecken på stundande svimning eller brinnande hårsvall, i ett minst lika förtjusande luciatåg, på min och mina elevers arbetsplats.

Man kan lugnt säga, att det var rätt man på rätt plats!

Vår byskola har ett mycket nära samarbete med den svenska kyrkan, vilket gjort att sexåringen, i detta års december, fått för sig att vi alla måste tro på Jesus som vår frälsare. (Vilket gör mig vansinnigt upprörd! Särskilt med tanke på att de överhuvudtaget aldrig nämner några alternativ, just där som han befinner sig.) Efter julvandring, adventssamling, luciafirande och väntad julavslutning i samma lokal, tror han dock också att bara tanter kan vara präster.

Fotografen är P, han som tidigare var emot detta spektakel. 

3 kommentarer:

  1. Hahahaha ..., ja, min mamma skulle förstås ha varit överlycklig över sonens åsikter ,-)

    SvaraRadera
  2. Tur att det bara är december en gång om året :-)

    SvaraRadera
  3. :) Och här är en som är upprörd över raka motsatsen -att man inte ens ska kunna ha julavslutning i kyrkan längre.

    SvaraRadera